Sedan tänkt linjesträckning för höghastighetsbanan lades fram som förslag i februari 2016 har HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman, rest runt i landet för att i sina roller som förhandlare diskutera och skaka hand med de 12 kommuner som tilldelats stationer längs banan.

Det är Sverigeförhandlingen som ansvarat för samordningen av dialog och förberedelser inför byggandet. I handslagen ingår medfinansiering, bostadsutbyggnad och lokalisering av stationerna och detta måste nu formaliseras genom lika många avtal, vilket påbörjats nu vid årsskiftet, berättar HG Wessberg.  

Utbyggnadsstrategi

Samtidigt pågår även arbetet med en utbyggnadsstrategi i dialog med Trafikverket och med hänsyn till bland annat teknik, investeringskostnader samt påverkan på olika samhälleliga nyttor.  Det är beslutat att höghastighetsbanan ska byggas i den takt som ekonomin tillåter och alla etapper kommer inte kunna färdigställas samtidigt. 

– Vår uppfattning är dock att så långa etapper som möjligt är att föredra och att hela byggprocessen inte drar ut för mycket på tiden. Den stora effekten av höghastighetstågen fås först när allt står klart, fortsätter Catharina Håkansson Boman.

De är noga med att poängtera att detta är ett samhällsprojekt, inte ”bara” en tågräls. Trots kritik om bortglömda kommuner är det även många kommuner utan tågstopp som har sett stora möjligheter med en förstärkt infrastruktur. 

Regionala dialoger

– Vi har nu startat ett antal regiondialoger för att initiera diskussioner om hur nyttorna av höghastighetsjärnvägen kan spridas i regionerna. När det blir möjligt att bo var man vill, arbeta och resa snabbt och smidigt kan hela regionen växa, inte bara kommuner med tågstopp, säger Catharina Håkansson Boman.  

Hon och HG Wessberg är övertygade om att vi kommer att få se stora samhällseffekter utöver höghastighetståg och bostadsbyggande.

– Kommunerna har själva satt igång samhällsutvecklande processer som närapå är självgående, avslutar HG Wessberg.