Privatbilar står oanvända en stor del av dygnet, och många av de apparater vi har - allt från borrmaskiner till högtryckstvättar - används bara en bråkdel av tiden. I förlängningen av denna tanke ligger möjligheten att vi inte behöver äga så mycket, utan kan hyra från olika "pooler" istället. För att kunna nå ett mer effektivt resursutnyttjande är det dock viktigt att förstå vilka hinder som finns på vägen - och då tänker jag inte främst på tekniska frågor utan på frågor om mänskliga drivkrafter. Som ekonom tänker man till exempel att när vi hyr något är vi inte lika aktsamma som när vi äger något.

 

Vi delar nästan ingenting

 

Vi har bott länge i ett radhusområde och har många trevliga och pålitliga grannar, men ändå delar vi nästa ingenting. Varför då? En första förklaring är naturligtvis att många maskiner, typ borrmaskiner och gräsklippare, har blivit billigare i relation till våra inkomster. Den potentiella besparingen av att dela blir därmed mindre. Den andra förklaringen är att, som ekonomen uttrycket det, när maskinen finns där hemma har den ett optionsvärde.

Om jag lånar ut borrmaskinen till grannen en vecka, och så händer något som gör att jag behöver maskinen så blir det lite bökigt: Ska jag gå in till grannen och be att få tillbaka den i förtid - när grannen just har planerat att använda den? Ska jag vänta och ta det besvär som det innebär? Den tredje förklaringen är att maskiner kan gå sönder. Och hur ska vi hantera en situation där maskinen går sönder när grannen lånat den? Det kan ju vara så att grannen gjort något som bidragit till att maskinen gått sönder, men det kan ju också vara så att maskinen gick sönder utan att någon varit oaktsam. I det första fallet ska grannen rimligen betala, men inte i det andra fallet.

Vi delar inte saker trots att de inte används särskilt mycket.

Men hur ska vi avgöra vilket det är? I vilket fall som helst blir det lite knepigt i relation till grannen och risk för att någon efteråt tycker att det kanske inte gick rätt till. Resultatet av allt detta blir att vi inte delar saker trots att sakerna inte används särskilt mycket.

 

Skyline New York. Foto: Unsplash

 

Delningsekonomin skönhetsfläckar

 

Om vi tänker oss att saker ska delas av människor som inte känner varandra förstärks ett antal problem. Vi har ju alla sett artiklar om lägenheter som i större eller mindre utsträckning har förstörts när de hyrts ut via till exempel AirBnB. Dessa sajter bygger mycket på att användare ska bedöma andra användare och att man ska sköta sig för att bevara ett gott rykte. Sådana mekanismer fungerar dock inte alltid bra, och möjligheten att gå till domstol och få rätt ifall man lurats är i praktiken liten.

Det finns alltid människor som försöker sko sig på andras bekostnad.

I ekonomens lite pessimistiska värld finns alltid människor som försöker sko sig på andras bekostnad. Och då är det inte konstigt att man kanske tvekar att hyra ut en bostad eller en del av en bostad även om man själv för tillfället inte behöver den. Om kostnaden för att gå på en nit är stor, så måste vinsten för att ge sig in i delningsekonomin också vara stor - och det är den kanske inte alltid.

Vi kan därmed formulera två viktiga frågor som måsta hanteras för att vi ska få en snabb utveckling mot smartare städer och bättre resursutnyttjande. Den första handlar om säkra identifieringsmöjligheter och effektiva sanktionssystem. Vi ska kunna veta vem det egentligen var som lurade oss och kunna straffa denne. Den andra utmaningen är att kunna skapa så robusta saker att den som lånar något inte kan skada dessa. Att moderna bilar är relativt slutna tekniska system och har olika automatiserade system som skyddar den mot felhantering har rimligen bidragit till utvecklingen av bilpooler.