Under en lång period har vi i Sverige kunnat se en ökad mängd nedläggningar av lantbruks- och livsmedelsproduktioner, samtidigt som mängden importerade livsmedel har ökat. Samtliga riksdagspartier har, i decennier, varit delaktiga i beslut som fördyrat produktionen av svenska lantbruksprodukter.

Är detta något att vara stolt över? Att teoretisera tillvaron så till den milda grad att det i praktiken innebär att produktionen flyttar utomlands? Är mer Eko-bidrag och ännu enklare att låna pengar lösningen? Vad bevisar man med ett miljöprofilerat Sverige, om inget lantbruk längre finns kvar?

Miljökraven på produktion ligger i allt väsentligt högre i Sverige än inom övriga EU

Jag har tidigare uttryckt kritik mot att miljökraven på produktion, ligger i allt väsentligt högre i Sverige än inom övriga EU. När övriga EU tillåter fler former av växtskyddsmedel går den svenska riksdagen och regeringen i fortsatt motsatt riktning. Senast beslutet om att inte få behandla lök med stomp eller groddbehandla potatisen, samtidigt som det är fritt fram för den svenska medborgaren att äta av samma lök eller potatis. Kan vi verkligen vara stolta över att vi i teorin motiverar beslut med att det är bra för miljön, när det i praktiken flyttar produktionen och arbetstillfällen utomlands?

Jag tror att våra folkvalda måste bli bättre på att förstå principerna för företagandet och den ekonomiska verklighet som styr dess vardag. Företagaren, oavsett om det handlar om en lantbrukare eller en stor koncern, lyder under de företagsekonomiska naturlagar som säger att intäkterna måste vara större än utgifterna.

Om inte dessa naturlagar följs, riskerar Sverige att sitta ensamt kvar

Om inte dessa naturlagar följs, riskerar Sverige att sitta ensamt kvar med sina goda politiska intentioner och välmenande avsikter men utan någon verksamhet eller reell möjlighet att kunna påverka särskilt mycket. Därför skulle vi i Svenska Foder vilja se en rejäl diskussion om den fortsatt minskande självförsörjningsgraden för livsmedel i Sverige – liknande den som uppkom under Folk&Försvars konferens tidigare i år.

En ökad självförsörjningsgrad är förenlig med vårt ansvar för miljön och borde därför vara viktig för alla intressegrupper – oavsett om du vill äta kött eller har andra ideologiska utgångspunkter. Det innebär också ett krav på storstädernas debattsidor att ge utrymme för åsikter från dem som arbetar aktivt i näringen - som har kunskapen, erfarenheten och viljan – och inte bara förlita sig på konsumenten.

Det svenska lantbruket måste vårdas – istället för att bekämpas

Det betyder inte att konsumenten inte är viktig. Vi är alla konsumenter. Men vi behöver också ha in fakta och kunskap som inte bara baseras på en ensidig medialogik, där den som skriker högst vinner. Mat är en framtidsbransch och en livsnödvändig företeelse för oss människor. Att bekämpa den svenska lantbrukaren genom en särlagstiftning som strider mot företagandets villkor är därför ingen förnuftig väg att gå.

Det svenska lantbruket måste vårdas – istället för att bekämpas. Det gagnar oss alla.

Arne Rantzow,
vd, Svenska Foder AB