Digital teknik kommer allt oftare att ta över styrningen av den analoga tekniken från oss människor. Det innebär att kvaliteten kommer att bli högre. Fel allt ovanligare. Liksom olyckor. Alla sorters ledtider kortas. Den digitala tekniken är väldigt läraktig. Och, den behöver nästan aldrig ta paus. Effekten blir att successivt så kommer allt färre företag kommer att producera allt mer och att de som inte kan hantera utvecklingen blir överflödiga.

Givetvis skall svenska företag vara bland de i världen som utvecklas mest. Utgångsläget är gott. Svenska folket har en hög digital mognad. Men, vi kommer inte ända fram om vi inte tar oss dit. Lösningen är att fortsätta bejaka digitaliseringen. För de flesta företag utgörs valet mellan ett ”first” eller ”second mover advantage”. Ett ”late” eller ”last mover advantage” existerar knappast för någon.

Digitaliseringen kan delas in i tre sekventiella steg:

  1. Det första handlar om tekniken som sådan. Sensorer, big data, 5G, algoritmer, mobil visualisering, augmented reality, robotar, autonoma fordon (inklusive drönare), digitala kloner och tvillingar, 3D-printrar och mycket annat skall kombineras till en smart produktion. Tekniken finns redan idag. Och, kommer snabbt att bli väldigt mycket både bättre och billigare.
  2. Det andra steget utgörs av hur den digitala tekniken påverkar ekonomin. Affärsidéer och -modeller, avtal, organisation, yrkesroller, processer och branschgränser är några av de begrepp som kommer att förändras. Kompetensen kommer allt oftare att gå från en ”varför?” till en ”varför inte?”-kompetens. Den digitala tekniken sätter allt färre gränser. Fantasi blir det viktigaste konkurrensmedlet. Rörliga kostnader kommer ofta att ersättas av fasta. Kapital kommer sannolikt inte att vara en bristvara.
  3. Det tredje steget utgörs av hur de båda föregående stegen förändrar våra livsstilar. Detta blir en fråga för näringslivet i det ögonblick om det folkliga intresset och oron för digitaliseringen börjar sprida sig. Möjligheterna är enorma. Men, det finns också hot. Vad gör samhället med de människor som inte orkar ta till sig den nya tidens alla erbjudanden? Hur blir digitaliseringen hållbar för oss alla?

Den största av utmaningarna är det egna lärandet. De flesta av oss måste från och med nu sätta av en betydande del av vår både arbets- och fritid till detta. Allt hänger ihop. Bra idéer i en bransch kommer snabbt att spridas till helt andra branscher. Geografiska avstånd betyder allt mindre. Den ”radar” som söker efter ny kunskap måste med andra ord täcka stora områden. Inspirationen är numera i hög grad gratis och väldigt lättillgänglig. PDF-filer från olika organisationers hemsidor liksom föreläsningar och demofilmer på YouTube finns i överflöd.

Reflektion kräver en utvilad hjärna som får tänka utan störningar.

Däremot måste var och en reflektera själv. Reflektion kräver en utvilad hjärna som får tänka utan störningar. Var finns de miljöerna? Hjärnans förmåga till reflektion kommer att vara en av det digitala samhällets långsammaste processer. Det gäller med andra ord att börja i tid.

De flesta tycks se ungefär samma riktning framför sig. Däremot är tempot svårbedömt.

En del av industrisamhällets gamla strukturer kommer att försöka bromsa utvecklingen. Alla gillar inte förändringar och kommer att vara passiva så länge det är möjligt. Några kommer till och med att bjuda aktivt motstånd.

När vi om några decennier gör bokslutet för det kommande årens digitalisering kommer vi ändå att konstatera att utvecklingsviljan vann. Tekniken gjorde det möjligt, kalkylerna var goda och nästan alla visade sig tacka ja.

Anders Källström

Ekon. dr och arbetande styrelseordförande i tankesmedjan Sustainability Circle.