Vad fungerar bra och mindre bra i det svenska innovationssystemet tycker du?

− Det Sverige är riktigt bra på är input-investeringar i forskning och utveckling, men problemet är att vi i dag har fler länder som konkurrerar högre upp i värdekedjan. Vi är medelmåttor i Sverige när det gäller output – vi lyckas inte transformera all kunskap och utbildning till produkter och tjänster. Det räcker inte med att ha en bra idé, den måste kunna omvandlas till något på marknaden också.

Vad är hindret tror du?

− Efter finanskrisen har vi sett att det blivit svårare att hitta privat kapital i tidiga skeden, vilket innebär att statens roll blir allt viktigare. Vi har också tittat på hur vi kan flytta marknaden närmare, till exempel genom att underlätta för innovationsupphandlingar så att det offentliga, med över 500 miljarder i upphandlingar varje år, blir en motor för nya produkter och tjänster. En av de saker Innovationsrådet kommer att diskutera är hur staten kan bli en bättre beställare.

Du har lång bakgrund inom utbildningspolitiken. Vad tror du att vi behöver satsa mer på där för att hänga med i utvecklingen?

− Det första vi gör är att bygga ut universitet och högskolor så att fler unga människor kan förverkliga sina utbildningsdrömmar. Rörlighet inom akademin tror jag också är en viktig fråga för att främja innovationer. Vi måste se till att fler inom akademin går in och ut ur näringslivet. Vi är mindre rörliga än många andra länder, och om vi ska hålla en hög nivå och hänga med är mobiliteten inom universitetsvärlden oerhört viktig. Både för att få hit människor från andra länder, men också för att öka flexibiliteten i det svenska systemet.

Hur ska man utnyttja den kompetens som frigörs från stora bolag som varslar?

− Det här är en av de absolut viktigaste frågorna. Strukturomvandlingen går allt snabbare − jag hörde någonstans att Ericsson inte säljer någonting i dag som man sålde för sju år sedan. Det säger någonting om vilken enorm förändring som skett. Men en person som är väldigt duktig inom telekom kanske bara behöver bredda sin kompetens lite för att vara attraktiv på marknaden. Vi tittar därför på hur man kan kompetensutveckla mitt i livet, så att universiteten kan erbjuda kompletteringsutbildningar för att folk i karriären enklare ska kunna bredda sig.

Hur kan exempelvis additiv tillverkning skapa nya jobb på hög nivå i Sverige?

− Additiv tillverkning står för ett viktigt skifte. Man öppnar helt nya möjligheter − både att snabbt få fram något som tidigare inte ens var möjligt att konstruera, men också genom att korta tiden väsentligt från idé till färdig prototyp. Det kan förändra hela industrins roll − vad blir massproduktionens fördelar kontra fördelarna med additiv tillverkning? Det är viktigt att industriföretagen förstår det här. Det är tydligt att digitalisering, automatisering och additiv tillverkning kommer att förändra förutsättningarna för industrin i framtiden. Många företag som tidigare valde att flytta ut produktionen ser inte samma behov av det i dag, och en stor del av innovationsprocessen kan ske nära kunden. Vi har goda möjligheter få mer produktion eftersom det hänger ihop med produktutveckling och design. Vi kommer aldrig vara billigast när det gäller att avlöna människor, men vi kan jobba smartare och effektivare. Jag tror också väldigt mycket på samverkan mellan forskning, akademi och industri för att få till en ökad mobilitet och en snabbare förnyelse av svensk ekonomi.