Samhället genomgår en flyttprocess och efter förmåga letar vi efter sköna platser att hänga, prata, lyssna, läsa och förkovra oss. Lite tillyxat, är det alla svenskar givet att ha tillgång till digitala rum, däremot inte alla givet att hantera det. Det är lätt att hamna i tankar och diskussion kring källkritik, alternativa fakta, hat och troll, men jag vill mer sätta fokus på de goda trollen och tomtarna.Jag minns när jag mötte Rummet Bibliotek, som då var en fysisk plats, och det andaktsfulla letandet i hyllorna under ledning av bibliotekarien. 

– Den här ska du låna. Den handlar om viktiga existentiella val. Men den är spännande också, minns jag att hen sa.

Jag tog boken. Inte för att jag visste vad existentiell var, men att den var spännande avgjorde saken.

Cyberheroisk slussvakt

Biblioteket och skolan behövs kanske mer än någonsin.

Jag tänker ofta att bibliotekarien behövs som en sorts cyberheroisk slussvakt idag när överflödet av information och berättelser är likt en ständigt dånande tinnitus. Det är först när information sätts i ett sammanhang och börjar diskuteras kunskap skapas. När vi går från att lära oss abc till tomtar och troll. När någon visar oss kopplingen mellan berättelserna om Narnia och Bibeln. När vi kan koppla nazism och rasism till Pelle Svanslös och förstå begreppet nyckelroman. Biblioteket och skolan behövs kanske mer än någonsin. Inte alla vuxna kan hantera flödet, men vi har en unik möjlighet att fostra nya vuxna som kan.

I en genomgång av aktuell forskning fastställs det att skolbiblioteken spelar en positiv roll för elevernas lärande och prestationer.

Många års tvärvetenskaplig, internationell forskning visar att bemannade skolbibliotek som samspelar nära med ämnesundervisningen kan ge väsentliga bidrag till elevers lärande, menar Cecilia Gärdén vid Bibliotekshögskolan i Borås som utfört genomgången.

Skälvning i tidskontinuiteten

Så när skolbibliotek tvångsförflyttas in i gympasalens materialskrubb och slutsatsen blir att bibliotekarien kan ersättas av Google då anar vi en skälvning i tidskontinuiteten (som det brukar heta i sci-fi-romaner).

Nej, kanske inte så drastiskt. Snarare som ett antal myrsteg från den klassiska bildningens solida fundament till läsekonstens sluttande plan. 

Och i förlängningen, om man vill ta till finorden (Sara Lidman), självaste demokratins existens.

Jag vet ju att min gamla bibliotekarie förkroppsligas i nutid av ett stort antal föräldrar, lärare, bibliotekarier, författare, journalister, föreläsare, förlag och boklådor. Folkbildare skulle min bibliotekarie ha kallat dem.

De utkämpar varje dag en kamp för demokrati och mot alternativa fakta. Mot förtal, lögner och nättroll.

Jag kan inte påstå att det inte var bättre på 1980-talen. Skvaller var den tidens alternativa fakta. Men det fanns nästan alltid, klokt folk som sa:

– Hur vet du det? Litar du på den idioten? Månen är inte större än solen, det bara verkar så! Läs på!

Idag finns spännande, informativ och tankeväckande läsning bara en knapptryckning bort. Och möjligheten att länka viss kunskap till annan bara en bibliotekarie bort. Det är storartat.